Filmen med stort F – En filmupplevelse utöver det vanliga!

Filmspanarna

Månaden septembers Filmspanartema är här och denna gång handlar det om ”en filmupplevelse utöver det vanliga”.

Vad det gäller film så kan jag vara väldigt nostalgisk stundtals, men det är ju inte särskilt underligt då man jämför kvalitén överlag på filmer från nu och då – eller så är det hela en illusion där man bygger upp sinnesbilden av att filmer var långt bättre förr än vad de är nu.

Men jag kan ofta tänka på mitt 10-åriga jag som den dagen hade spring i benen och ett pirr i kroppen som man inte var van vid. Klockan var alldeles för långt ifrån själva klockslaget som gällde denna dag….vad göra? Kände hur pengarna brände i fickan, jag hade faktiskt mer än vad filmen med stort F kostade…kanske gå in på Domus? Som något övernaturligt, lockande drogs jag till butikens tidningshylla och där stod mer av lockelsen. Ett seriealbum och en tidning fylld av fakta vecklade man ut det hela fick man en gigantisk poster från filmen med stort F. Lite överslag i mitt 10-åriga jags ganska usla mattematiska sinne så kom jag fram till att jag faktiskt hade råd med allt vad detta innebar för dagen med stort D!

Med om än piggare ben och än mer pirr i kroppen begav sig mitt 10-åriga jag till biografen där jag snart skulle få krypa in i biomörkret och se filmen med stort F. Satte mig ivrigt ned och började bläddra i de nyligen inköpta skatterna…det var som att bläddra igenom en bok fylld av magiska besvärjelser…lycka är nog definierat i den lilla killen, som sitter där utanför dörren till biografen den där dagen med stort D…i december….1977…

Visst visste man en del om vad som komma skulle men någon större uppfattning hade man ändå inte. Här fanns inget internet som kunde avslöja allt i minsta detalj och det man visste fick man läsa sig till i kvällstidningarna men även bitvis via tv. Minns så väl inslaget man gjorde i Barnjournalen om filmen med stort F…Bengt kanske inte riktigt visste vad han egentligen pratade om för film, men budskapet gick ut genom rutan och träffade mitt 10-åriga jag rakt i hjärta och själ. Att sedan få se DEN scenen från filmen med stort F…ja det va återigen som att uppleva något magiskt. Att bara så lite kunde göra så mycket…ja det existerar ju inte idag precis.

När väl portarna slog upp den där december dagen 1977 var kön utanför vår biograf så lång att den sträckte sig nästan en full cirkel runt kvarteret (och då är det inte något litet kvarter). Massor av förväntansfulla människor i alla åldrar hänge på låset så att säga…men först av alla stod mitt 10-åriga jag!!

Ett snabbt köp av godis i godisautomaten…det blev förmodligen en Nickel…satt man så bänkad i mitten av mitten på salongen….perfekt för den perfekta bioupplevelsen (ja jag var verkligen så noga och nördig redan då!). Otålighet var nog något man kände…att behöva genomlida reklam där man uppmanades att ”ta det rätta ta Cloetta” å allehanda andra ointressanta produkter gjorde nog mitt 10-åriga jag väldigt irriterad (för det gör det än idag!)

En sak är säkert, vi som var där, 1977, hade ingen aning om att våra liv skulle komma förändras under de kommande timmarna. För när den där magiskt lutande gula texten började rulla framför våra ögon till den så bekanta musiken hade vi inte en aning om att något fantastiskt väntade oss. En film fylld av aldrig skådade och fantastiska specialeffekter i kombination med musik som lyfte en spännande historia till skyarna. Det var nästan som en religiös upplevelse! Hänförelse var nog vad som drog igenom den bänkade publiken och den försvann inte ur kroppen på mycket mycket länge efter filmen med stor F. Så hänförd var mitt 10-åriga jag att han faktiskt nästan grät till det han såg och film har efter det haft den största av betydelse i livet, för han då och jag nu!

Det var faktiskt en sån stor upplevelse att mitt 10-åriga jag såg filmen med stort F hela 12 gånger på rad efter den där första fantastiska upplevelsen. 12 gånger! Är inte det att döda magin? Nej faktiskt tvärtom, det bara byggde på det hela. Sedan den dagen är denna film något jag ofta återkommer till, för att få tillbaka den känslan i kroppen, för att vara nostalgisk, för att minnas vad som passerat. Vid det här laget har jag sett filmen över 300 gånger och magisk…ja det är faktiskt filmen med stort F fortfarande.

Aldrig någonsin igen har jag haft en liknande filmupplevelse och det är helt okej. Denna film gjorde mitt filmintresse till vad det är idag och det är jag den evigt tacksam för. Men visst, det vore roligt att krypa in i biomörkret och få uppleva något liknande igen…men jag inser, till viss del med sorg, att det kommer jag nog aldrig få uppleva igen.

Det är med stor glädje och nostalgi jag tänker tillbaka på mitt 10-åriga jag, som den där december dagen 1977 satt där i biomörkret och upplevde biomagi, när han för första gången såg filmen….med stort F.

 

Denna artikel ingår i ett tema som bloggar under baneret Filmspanarna skriver om! Här nedanför kan du även läsa vad andra skriver om samma tema:

Addepladdes j-vla filmblogg

Except Fear – en filmblogg

Fiffis filmtajm

Filmitch

Flmr

Fripps Filmrevyer

Har du inte sett den?

Jojjenito – om film

Rebecca på Djungeltrumman

Rörliga bilder och tryckta ord

Läs mer om mig på min Om-sida.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*

Lost Password